Tillbaka
Den ena revolutionerande upptäckten efter den andra visar att teknikens och vetenskapen har kraft att föra oss till utkanten av det som vi tidigare endast kunnat fantisera om att var möjligt.
Världen har förändrats och den fackliga rörelsen står ofrånkomligen inför stora utmaningar. Den fackliga rörelsen förknippas ofta med negativt laddade begrepp och den politiska ledningen i vårt land visar tyvärr mycket liten förståelse för den organiserade arbetsrörelsen.
Vår regeringen har sedan den tillträdde haft tre år på sig att blåsa liv i trepartssamarbetet mellan regeringen, facket och arbetsgivarna. Ett samarbete som ända fram till 2007 bidrog till att skapa arbetsfred i Finland. Inom loppet av tre år har detta samarbete raserats.
Sällan har klyftan mellan arbetsgivare och arbetstagare varit så djup som nu.
Den vilja som tidigare funnits att hitta långsiktiga och stabila lösningar på arbetsmarknaden har bytts mot en konfrontationspolitik där var och en så kraftfullt som möjligt värnar om sina egna intressen.
När man tidigare gav och jämkade för att trygga arbetsmarknadsfred och stabil samhällsutveckling handlar arbetsmarknadspolitiken idag om att tillvarata sina medlemmars intressen. De fackliga organisationerna tillvaratar sina medlemmars intressen, arbetsgivarorganisationerna ser till de sina. Det rådande läget är mycket olyckligt. Även arbetsgivarna lider när de inte har möjlighet att göra långsiktiga prognoser för sin verksamhet. Vi måste komma överens om spelreglerna och det är bråttom.
I ett läge när vårt land skulle behöva enighet och solidaritet så väcks den ena arbetsmarknads-konflikten efter den andra till liv. Arbetstagarorganisationerna kräver rättvisa och trygghet för sina medlemmar. Det är det de ska göra, för ingen annan gör det - det är deras uppgift.
Vad gör då regeringen?
Först och främst så skyller de det instabila arbetsmarknadsläget på global ekonomisk kris och sedan så säger de åt arbetstagarorganisationerna att de ska lugna sig eller till och med känna skam för att de tillvaratar arbetstagarnas intressen.
En fungerande regering med en vilja att skapa en stabil arbetsmarknad i Finland hade för länge sedan bett facket och arbetsgivarna slå sig ner vid samma bord. Vi hade haft en regering som arbetat för arbetsfred. Det har vi inte idag.
Facket är en rörelse som tar ansvar för de svagaste och jag vill prata om en stor grupp ungdomar som idag hamnar utanför arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten har varit katastrofal de senaste åren och vi har under den här regeringen inte sett några långsiktiga eller hållbara lösningar för att driva den tillbaka.
Arbete är en av de viktigaste förutsättningarna för att man ska kunna leva ett normalt och stabilt liv. Undersökningar visar att desto längre det tar innan en ung person tar sig ut på arbetsmarknaden desto svårare blir det. Desto större blir risken för utslagning från arbetsmarknaden och utanförskap.
Jag skulle säga att den största utmaningen för facket är att få sina nya medlemmar att omfatta förståelsen för att facket är ingen organisation och inget företag som har skapats för att automatiskt tillvarata medlemmarnas intressen. Den fackliga rörelsen representerar en vision om hur en rättvis och solidarisk arbetsmarknad ska se ut. Idag ställer allt mer människor sig frågan vad facket har att erbjuda dem och ifall inte tillräckligt många goda argument kan radas upp så ställer man sig ofta idag utanför.
Den fackliga rörelsens styrka och förmåga att tillvarata sina medlemmars intressen är inte starkare än de enskilda medlemmarnas vilja att engagera sig för att ge sitt fackförbund styrka och inflytande. Det gör man genom engagemang, närvaro och solidaritet. En facklig rörelse med medlemmar som enbart ser medlemskap som en försäkring ifall man någon dag blir utan arbete är en färglös och svag rörelse. En facklig rörelse med medlemmar som är medvetna om att deras rörelse är en förutsättning för en trygg och solidarisk arbetsmarknad är en facklig rörelse som bäst tillvaratar medlemmarnas intressen.
Attityder och värderingar är återigen sådant vi tvingas arbeta med. Samhället färgas idag av individualism och egenintresset uppfattas ofta som en positiv drivkraft som också ofta understöds av samhället.
Den fackliga rörelsen förstår bättre och den fackliga rörelsens arbete är också en av orsakerna till att vi i dag kan njuta frukterna av den nordiska välfärdsstaten. Det arbetet fortsätter och idag så hyllar vi alla som på olika sätt deltar och deltagit i arbetet inte bara för en jämlik och solidarisk arbetsmarknad utan för en rättvis värld där alla hittar sin plats.
Facket kräver trygghet och rättvisa!
04.05.2010
Ända sedan Finland tog sina första steg till att bli ett modernt och välmående samhälle har den fackliga rörelsen funnits med och tagit ett stort ansvar. Ett ansvar för solidaritet, jämlikhet och gemensamt ansvarstagande. Samhällsutvecklingen har de senaste åren gått snabbt, mycket snabbare än vad någon av oss kunnat tro för 30-40 år sedan.
Den ena revolutionerande upptäckten efter den andra visar att teknikens och vetenskapen har kraft att föra oss till utkanten av det som vi tidigare endast kunnat fantisera om att var möjligt.
Världen har förändrats och den fackliga rörelsen står ofrånkomligen inför stora utmaningar. Den fackliga rörelsen förknippas ofta med negativt laddade begrepp och den politiska ledningen i vårt land visar tyvärr mycket liten förståelse för den organiserade arbetsrörelsen.
Vår regeringen har sedan den tillträdde haft tre år på sig att blåsa liv i trepartssamarbetet mellan regeringen, facket och arbetsgivarna. Ett samarbete som ända fram till 2007 bidrog till att skapa arbetsfred i Finland. Inom loppet av tre år har detta samarbete raserats.
Sällan har klyftan mellan arbetsgivare och arbetstagare varit så djup som nu.
Den vilja som tidigare funnits att hitta långsiktiga och stabila lösningar på arbetsmarknaden har bytts mot en konfrontationspolitik där var och en så kraftfullt som möjligt värnar om sina egna intressen.
När man tidigare gav och jämkade för att trygga arbetsmarknadsfred och stabil samhällsutveckling handlar arbetsmarknadspolitiken idag om att tillvarata sina medlemmars intressen. De fackliga organisationerna tillvaratar sina medlemmars intressen, arbetsgivarorganisationerna ser till de sina. Det rådande läget är mycket olyckligt. Även arbetsgivarna lider när de inte har möjlighet att göra långsiktiga prognoser för sin verksamhet. Vi måste komma överens om spelreglerna och det är bråttom.
I ett läge när vårt land skulle behöva enighet och solidaritet så väcks den ena arbetsmarknads-konflikten efter den andra till liv. Arbetstagarorganisationerna kräver rättvisa och trygghet för sina medlemmar. Det är det de ska göra, för ingen annan gör det - det är deras uppgift.
Vad gör då regeringen?
Först och främst så skyller de det instabila arbetsmarknadsläget på global ekonomisk kris och sedan så säger de åt arbetstagarorganisationerna att de ska lugna sig eller till och med känna skam för att de tillvaratar arbetstagarnas intressen.
En fungerande regering med en vilja att skapa en stabil arbetsmarknad i Finland hade för länge sedan bett facket och arbetsgivarna slå sig ner vid samma bord. Vi hade haft en regering som arbetat för arbetsfred. Det har vi inte idag.
Facket är en rörelse som tar ansvar för de svagaste och jag vill prata om en stor grupp ungdomar som idag hamnar utanför arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten har varit katastrofal de senaste åren och vi har under den här regeringen inte sett några långsiktiga eller hållbara lösningar för att driva den tillbaka.
Arbete är en av de viktigaste förutsättningarna för att man ska kunna leva ett normalt och stabilt liv. Undersökningar visar att desto längre det tar innan en ung person tar sig ut på arbetsmarknaden desto svårare blir det. Desto större blir risken för utslagning från arbetsmarknaden och utanförskap.
Jag skulle säga att den största utmaningen för facket är att få sina nya medlemmar att omfatta förståelsen för att facket är ingen organisation och inget företag som har skapats för att automatiskt tillvarata medlemmarnas intressen. Den fackliga rörelsen representerar en vision om hur en rättvis och solidarisk arbetsmarknad ska se ut. Idag ställer allt mer människor sig frågan vad facket har att erbjuda dem och ifall inte tillräckligt många goda argument kan radas upp så ställer man sig ofta idag utanför.
Den fackliga rörelsens styrka och förmåga att tillvarata sina medlemmars intressen är inte starkare än de enskilda medlemmarnas vilja att engagera sig för att ge sitt fackförbund styrka och inflytande. Det gör man genom engagemang, närvaro och solidaritet. En facklig rörelse med medlemmar som enbart ser medlemskap som en försäkring ifall man någon dag blir utan arbete är en färglös och svag rörelse. En facklig rörelse med medlemmar som är medvetna om att deras rörelse är en förutsättning för en trygg och solidarisk arbetsmarknad är en facklig rörelse som bäst tillvaratar medlemmarnas intressen.
Attityder och värderingar är återigen sådant vi tvingas arbeta med. Samhället färgas idag av individualism och egenintresset uppfattas ofta som en positiv drivkraft som också ofta understöds av samhället.
Den fackliga rörelsen förstår bättre och den fackliga rörelsens arbete är också en av orsakerna till att vi i dag kan njuta frukterna av den nordiska välfärdsstaten. Det arbetet fortsätter och idag så hyllar vi alla som på olika sätt deltar och deltagit i arbetet inte bara för en jämlik och solidarisk arbetsmarknad utan för en rättvis värld där alla hittar sin plats.